Så här dagarna innan midsommar är det dags att sammanfatta utomhussäsongen som har varit. Vi inledde säsongen med att spela Farsta Spring Cup första helgen i april. Syftet med turneringen var att se hur spelet fungerar för laget med den nya spelformen 7 mot 7. Vi spelade tre matcher i vilka laget utifrån sina förutsättningar gjorde en bra insats i samtliga.
Premiären i Sanktan skedde hemma mot Mälarhöjden i strålande aprilväder på ett varmt Solberga BP. Vår målsättning med matcherna är att spelarna ska lära sig vilka uppgifter man har på olika positioner och hur vi som ett lag ska kunna spela bollen upp genom lagdelarna och komma till avslut. Båda lagen bjöd på fin, underhållande fotboll och vi spelade så bra som man kan förvänta sig.
Efter premiären var det en bortamatch mot Hägersten. Här mötte vi ett betydligt snabbare och spelsäkrare lag som gjorde det svårt för oss att hänga med i tempot. Det märktes att motståndarna hade övat på positions- och lagspel under en betydligt längre tid än oss och behärskade det kollektiva spelet bättre.
Efter matchen mot Hägersten väntade Gröndal hemma. Den matchen var betydligt jämnare och mer som första matchen mot Mälarhöjden. Det var två hyfsat jämbördiga lag som möttes i en match som slutade som en förlust för men lika gärna kunde ha slutat oavgjort eller t.o.m. vunnits av oss.
Fjärde matchen var en bortamatch mot Segeltorp. Utan avbytare och i gassande sol mot ett mer samspelt lag blev detta den tuffaste matchen hittils under våren. Även om en bra förlust kan vara nästan lika rolig är det ändå alltid roligare att vinna än att förlora. Den här matchen var inte ens en bra förlust, men samtidigt en nyttig påminnelse om hur viktigt det kollektiva spelet är... särskilt när man möter bättre lag.
Helgen efter matchen mot Segeltorp hade vi bjudit in ett av lagen från FOC Farsta som vi mötte när vi spelade Farsta Spring Cup i våras. Nu var rollerns omvända och vi var mer det samspelta laget samtidigt som Farsta saknade avbytare. Det senare tog ut sin rätt mot slutet då det rullade in ganska många bollar för oss i Farsta mål. Men det visade sig att när tempot gick ned blev det lättare för oss att få vårt passningsspel att fungera.
Femte matchen mot Aspudden Tellus borta blev lite av en psykologisk vändpunkt för laget. Det var två jämna lag som möttes och spelade samma slags fotboll i ett lagom högt tempo. Nu satt passning- och lagspelet för oss och killarna visade upp det snyggaste spelet vi sett hittills. Efter matchen var det bara muntra miner i laget.
Sjätte matchen hemma, mot Boo FF var också en jämn tillställning men som slutade till motståndarnas fördel. Det var två likvärdiga lag som hade sina chanser. Vad som bör uppmärksammas är att vi trots en chockstart med ett baklängesmål nästan direkt på avspark inte klappade ihop utan fortsatte spela fotboll och därigenom så småningom ta ledningen... vilken vi dock, som sagt, tappade mot slutet av matchen - men oavsett detta en bra insats av P13.
Sjunde, och sista Sanktanmatchen för våren spelades mot IFK Stockholm på deras hemmaplan Vårbergs IP. Återigen en mycket varm dag där vi möter ett spelmässigt bättre lag. Vi gör oss inte själva rättvisa i första perioden där vi låter motståndarna göra mål genom ett lite för passivt försvarsspel. I andra lyfter vi oss dock och börjar spela fotboll vilket gör det svårare för motståndarna att göra mål på oss. Tyvärr är vårt kollektiva anfallspel på den nivån att vi lyckas komma till avslut på dem. En bortaförlust som inte är så mycket att diskutera om MEN mycket positivt är att det finns en förmåga i laget att lyfta sig trots "uppförsbacke och motvind".
Vårens avslutning för P13 blev Fisksätra Cup. Efter flera dagar av varmt och torrt väder blev detta p.g.a. väderomslag en blöt insats. Men frågan är om inte vi spelar bättre när det är lite regn och svalt än när solen gassar från en klarblå och vindstilla himmel. Inför cupen undrade vi ledare hur det skulle sluta när vi sett vilka lag vi skulle möta och i vilka serier de annars spelar i Sanktan. Men SBK P13 gör en väldigt bra insats där vi visar att vårens träning uppenbarligen gett resultat. Det blev en inledande vinst och tre följande förluster... med då slutresultatet egentligen inte säger ett skvatt om spelet ska det understrykas att P13 spelade bra fotboll mot betydligt bättre, snabbare och mer tekniska lag. Vad vi framförallt visade var att om man inte ger upp utan fortsätter tugga på så får även vi in våra bollar bakom motståndarnas målvakt till slut. Det var väl endast dagens tredje match som inte var någon riktig höjdare. Trötta och blöta efter två matcher i regnet var det ingen vidare energi i laget vilket medförde att vi lämnade över intiativet och utrymmet åt motståndarna, och när man möter som inte tvekar att dra fördel av detta så blir det jobbigt för vår målvakt. Men i de sista 10 minuterna av tredje matchen hittar laget energi igen viket direkt märks i matchbilden. Fjärde och sista matchen är det bättre energi direkt från start. Även om vi förlorar även denna match gör vi återigen en bra match.
Avlutsnings- och sammanfattningsvis är det roligt att se att det har skett en utveckling i laget och att träningarna verkart ge resultat. Såväl i Sanktan som i vårens avslutande cup möter vi lag som spelar annars i medel- och t.o.m. svår-serier, samtidigt som vi är ett hyfsat lätt-lag.. men vad vi har visat under våren är att när vi spelar som ett lag med bra energi och attityd så står vi också ganska bra mot våra bättre motståndarna.
/Ledarna
